På vägen hem från stan tog jag en sväng om solariet och SÅG för en gång skull att jag fick färg! Det är ett mirakel, haha. När jag upptäcker denna underbara konsekvens av mitt slitande, emellanåt, blir jag alltid irriterad över att jag inte bestämde mig för att sola en minut mer än vanligtvis. Fast det var väl tur att jag inte gjorde för jag brände mig nämligen ganska rejält på axlarna i New york. Är det inte konstigt att jag inte vill sola längre när jag inte får färg? Människohjärnan är en allt bra underlig mekanism.