Har tänkt på en grej faktiskt, för ovanlighetens skull. Ser numera mig själv som ett geni för kommit på detta.

 

Tycker detta är orättvist: jag fyller år i oktober. Mina sk "jämnåriga" blir 18 nu med allt vad det innebär OCH det gör oss plötsligt mycket olika varandra. Vi har olika möjligheter, ansvar osv. Särbehandling. Jag lackar. Jag är inte 10 månader yngre i psyket, det kan t.o.m. vara så knas i systemet att de är yngre än mig i det avseendet. Om vi ska köra med detta jävla systemet så ska vi göra det all in. Så börjar man dagis efter visst antal år, exakt. Eller ska jag börja lämna in mina arbeten i skolan 10 månader senare också? Då skulle jag ju praktiskt taget ligga 10 månader efter, vilket 18-års politiken menar att jag gör. MEN DET GÖR JAG INTTTEEE.

 

Därför: tycker jag det borde vara födelse-år. Jag fyller 18 i år, likaså alla andra födda 96. Inget snack om saken, varför allt detta latjande? Varför gör man det inte bara enkelt för sig? Jag kan, vet, kan inte, vet inte minst lika mycket eller lite som de som fyller 18 idag :p

 

Blir verkligen så irriterad för är väl avundsjuk. (Det var absolut inte ett erkännande). 289 dagar kvar, det är bara löjligt