"Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig. Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig. Jag önskar du vore här"

Hemma igen! Och burr, vad det är kallt ute! :( Promenaden från spårvagnen till dörren, som ligger på ca 3 minuter (?), fick både mina fingrar frusna, näsan röd och låren att bränna. Av kylan då alltså. Inte okej!

Och resten av det här inlägget ska jag använda för att rätta mitt förra inlägg.. Jag hade lite attityd där och det var inte meningen. Menade självklart inte att jag bokstavligt talat blivit dumpad av min pojkvän. Det var bara något jag skrev.. Vi hade väl missförstått varandra någonstans där, om att vi skulle träffas idag. Han trodde inte jag kunde eftersom jag varit sjuk så länge - vilket är förståndligt. Jag hann inte paxa honom ikväll så han hade andra planer och dom kan han ju inte riva i småbitar bara för min skull.
Jag är inte arg på honom eller något i den stilen! Han svek mig inte, han är också bäst och jag älskar honom! Jag saknar dig så himla mycket bebe. Pussar.

My love. The number one. And I.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
AMANDA
RSS 2.0